Min musikaliska resa
Del II
av Sten G Gustavsson
Sommaren 1972 var första gången Interrailkortet lanserades och tågluffning blev ett begrepp bland ungdomar.. I augusti stack jag ensam ut en månad på de europeiska järnvägarna. Mitt första mål var Reading-festivalen utanför London som pågick över en helg. Det fanns ingenting i närheten av något sådant i Sverige på den tiden om man undantar "Festen på Gärdet" i Sthlm. Men den bestod ju bara av en massa, för mig, inhemska småtråkiga proggskallar. På Reading-festivalen fick jag bl.a.se & höra RIKTIGA band som; TEN YEARS AFTER, Rod Stewart & THE FACES, GENESIS, STATUS QUO, ELO, FOCUS och många fler. Resten av min resa bestod av klubbspelningar av uppräknade band och några till. Vad som slog mig var all rök & pyroteknik som banden använde och det triggade mig att göra det med Pirum Parum. Dock fanns ingenting av detta i Sverige vid denna tid utom fyrverkerier avsedda att användas utomhus till nyår och påsk. Nu var det höst och långt kvar till nyår men jag gick till järnhandeln och fick följa med en expedit i blårock upp på vinden där fyrverkerierna och smällarna förvarades. Jag köpte några bengaliska eldar och snurrande solar och frågade om de också hade något som rök? "Jaae", svarade han, "sulle la vara en sån häringa då" och jag fick en stav stor som ett tjockare stearinljus ungefär, inlindat i grått papper. "Rävsvärmare" stod det på den och att den skulle antändas uppifrån, så jag köpte ett par stycken såna också.
Vi startade showen med en KONFETTIBOMB tillverkad av en stor kaffeburk i metall med ett Kinaskott i botten med utstickande stubin genom ett hål längst ned på burken. Ovan på det fullproppad med konfetti bestående av dagstidningar sönderklippta i bitar ca 3x3 cm. Jag testade en på gårdsplanen utanför föräldrahemmet (ingen var hemma) och den funkade fint. Tyckte dock att lite mer kraft skulle behövas så jag tvinnade ihop TVÅ Kinaskotts-stubiner till vår spelning på Varlaskolans julfest 1972 som hölls i gymnastiksalen. På den tiden öppnade vi alltid med att spela "Schuberts Militärmarsch" (den från julaftons-Kalle-Anka-Tomtens-verkstad) och mitt i detta på ett givet tecken skulle bomben brisera och sen skulle en tung rocklåt följa. En klasskamrat från 9:an Ulf Kristoffersson (numera politisk reporter TV4 och författare) hade till uppgift att tända stubinen,på Konfetti-bomben som stod centralt placerad på scenen. Med TVÅ Kinaskott blev det en ordentlig smäll vill jag lova! Burken gick rätt upp i taket och ner som en projektil, tidningskonfettin regnade ned med brinnande och glödande kanter så publiken och Ulf fick stampa på dem så inte eldsvåda skulle uppstå. Bandet lirade obesvärat på fram till finalen när röken från "Rävsvärmaren" skulle välla ut. Innan dess hade, förutom en massa låtar med en ljudnivå runt 110 db, bengaliska eldar och pyro-solar snurrat, blixtrat och smällt utan problem. MEN när det gällde den avslutamde röken från "Rävsvärmaren" hade vi missat TVÅ viktiga saker. Dels texten där det stod "BRINNTID 8 min", för 8 minuter är ganska långt när en stickande, kvävande och osläckbar rök går ner i lungorna. Vad jag hade köpt var något jägare kastade ner i grävlingsgryt och rävlyor för att få upp djuren för att skjuta dem. Hoppas verkligen inget sånt finns idag! Som alla förstår fick gymnastiksalen utrymmas och på skolgården stod 200 hostande och tårögd publik. Den garvade gamle skolvaktmästaren John's lakoniska replik: "Detta var värre än Lützen", sammanfattar det hela bra.
Detta är på en nyårsfest i Partille vill jag minnas. T.v. närmast kameran Lennart Åberg (numera konstnär). Längre bort t.v. Ulf Kristoffersson och t.h. undertecknad. Bilden här under är från samma tillfälle och där kan vi se en dold fyrverkeripjäs för utomhusbruk, ståendes på ett trästativ farligt nära en julgran t.h.
